Cordoba en historia för sig

(skrivet i onsdagskväll)
När vi anlände till Cordoba var klockan åtta. Halv sju stängde turistinformationen detta betydde ingen karta, och ingen aning om var hotell finns. Nähä. Redan är började vår otur. Eftersom jag hade kollat upp på Internet i Malaga visste vi att det skulle finnas hotell i närheten så vi började leta. Eftersom vi har med oss två tunga väskor ville vi hitta ett hotell så snabbt som möjligt så vi kunde gå ut och äta något efteråt. Sagt och gjort. Vi hittade ett pensionat (vad är skillnaden på hostel och pensíon?) och chekade in där. Snacka om misstag. Det var det äldsta stället jag har sett, det luktade gammal. Alltså ni vet som det luktar hos mormarar och farmrar. När det luktar så hos dom är det en sak, för då är det gulligt. Men inte här. Jag brydde inte mig så mycket, för jag tänkte att en säng är en säng, men Felipe var inte lika glad. Natten innan hade vi nämligen betalat 1€ mer för ett tvåstjärnigt hotell. Han klagade och klagade i säkert en halvtimme och jag skrattade och skrattade för han var så sur och bitter. Vi statade datorn för att se ifall det fanns något Internet i närheten, och upptäcker att vägguttaget saknar ström. Vi fick bära in datorn på toaletten och använda uttaget där. Felipe blev lagom glad.
”Kul att vi bara kan använd datorn på bidén.”
När jag sedan skulle gå på toa öppnade jag locket och såg att där var kiss i toan. Det var gult. Jag skrattade så jag höll på att dö, eftersom jag visste att Felipe bra skulle klaga mer om jag berättade.
Jag tänkte att det var bäst att spola innan jag satte mig, när jag drog i snöret (eller kedjan, ja jag sa ju att det var gammalt) så läckte det från den vita behållaren där uppe, så jag blev helt blöt om handen. Detta var droppen och det var tur att jag var bredvid toan annars hade jag kissat på mig. Videon är från när jag kom ut från toan och skrattade, Felipe fattade ingenting. Men här har jag redan skrattat i 5-6 minuter redan.
När vi sedan gick ut för att äta ville vi ha något snabbt, vi siktade in oss på McDonalds eller Burger King. Detta är ju som bekant ”restauranger” som finns i varje gathörn. Inte i Cordoba inte. Vi gick genom hela staden utan att hitta något som ens liknade en snabbmatsrestaurang. Jag hade sett en skylt till Burger King vid tågstationen men det var ganska långt bort. Efter ett tag hittade vi en vägskylt med en pil till McDonalds. Vi gick och vi gick och vi gick. Nähä. Inget McDonalds där inte. Då gick v bort till tågstationen istället och letade efter Burger King. Efter ett tag gav vi upp det också eftersom vi inte hittade. Nu hade vi alltså gått runt i en och en halv timme minst. Precis nä vi hade gett upp och skulle gå tillbaka till hotellet (utan att äta för det fanns ingen mat i denna skitstaden) uppenbarade sig Burger King. Lycka. Vi åt och på vägen hem var det helt öde.
Felipe: Vad fan är detta? Kolla det är helt öde.
Jag: Mm.
Felipe: Nej så här kan det fan inte vara.
Jag: (Tystnad)
Felipe: Nej hit ska vi fan inte flytta.
Jag: (Tystnad)
Felipe: Fy fan vad är detta för skit ställe.
Jag: (Småfnissar för mig själv)
Felipe: Fan alltså. Jävla skitstad.
Dessutom hade dem överseriös siesta, allt var stängt mellan halv två och fem.
Det var en tråkig stad som inte är värd ett besök. Det enda positiva i hela staden var Chorrosen var skit goda, och solen. Det var sol hela dagen. Annars var det för att summera en skitstad.